Pauline på Gästgivaregården

Vad glad jag ser ut när jag tittar mot fotografen. Jag är två år på bilden.

Jag vet inte vem som är fotografen det måste jag fråga mamma.
Säkert är det någon släkting som står bakom kameran, för på den obeskurna bilden finns även min syster med och hon är mycket yngre men ser väldigt glad ut så där som när man ser någon man gillar.

Fast det kan ju vara en främmande fotograf också, förstås.

Det var viktigt för mamma att dokumentera oss barn på bild. Hon hade ingen kamera då men det hände att det kom förbi fotografer och ringde på dörren. De släpptes in och en vägg röjdes av och vi sattes på ett bord eller en säng framför väggen och avbildades. Jag har flera såna foton av oss syskon.

Min äldsta tog jag till fotografen när hon var ett halvår och när tvåan kom så tog vi dem till Obs, där en barnfotograf var under en veckas tid.
Sen blev det foton på dagis och i skolan.
När den äldsta lämnade gymnasiet för en månad sen insåg jag att det blir svårt att få foton av henne i framtiden om hon inte ändrar sig. För den enda som fått plåta henne är skolfotografen.
Tar någon annan upp en kamera vrider hon bort huvudet.