Pauline på Gästgivaregården

Lång resväg var det genom stora skogar och över öppna gärden för att komma till Österbybruk.
Tänk där har de nog gått både makens och mina anfäder. Det har kanske stått på just den platsen och gjort järn. Den miljön där Jernets fångar spelas, är både suggestiv och lite läskig.
De är amatörer som spelar men med en själ som brinner för detta. I år glömde jag kameran så jag bifogar bilden på förra årets dansande älva.

Denna miljö dit många av de invandrade vallonerna kom var som en egen värld som endast de duktigaste kunde lämna de som likt våra ishockeyspelare värvades för stora penningsummor till en annan plats. Dessa summor som var tillräckligt stora för att räcka till att lösa in skulden i boden där man hämtade ut de varor man behövde i hemmet.
Idag tycker vi nog att det är lite exotiskt primitivt att komma in i de små hus om bara något rum som de hade som boställen. Dessa hus som ser så vackra ut idag när solen skiner men som nog var dragiga när det blåste runt knuten.

Det gör en fantastisk kulturgärning dessa föreningar som spelar olika pjäser om sin hembygd så att såna som jag kan komma och titta och lära.
I Österbybruk är det Föreningen Österby Herrgårdsspel som sprider lärdomar om hur våra anfäder och anmödrar levde.